Den traditionella versionen av radio, kallas bl.a. för närradio. Det innebär sändningar till allmänheten som har den utrustning som krävs och sändningarna är upplagda enligt ett schema. Exempel är P1, P2 och de andra kanalerna i Sveriges Radio.

De flesta radiostationerna sänder med FM-bandet eller AM-bandet. Genom att sända ut spridda signaler åt olika håll, kan alla som befinner sig i omgivningen som är täckt av radiovågorna, lyssna genom en radiospelare.

Vad krävs?

För att få sända närradio från exempelvis FM-nätet, behövs även här, tillstånd från Myndigheten från Radio och TV samt PTS. Man blir sedan tilldelad en egen frekvens från PTS ( Post-och Telestyrelsen ) som är ledig för tillfället, vilket kan vara lite knepigt, då många redan är upptagna. Sedan betalar man skatter och avgifter för att få ha reklam, spela musik, ha en mast osv. Att ha en egen FM-station är således krångligare och mer omfattande än att starta en webbradio. Man behöver också betydligt mer utrustning än med en internetradio och ofta tvingas man sända med andra föreningar på samma frekvens om man delar på den.

Om man ansöker om att bilda en FM-station hos MRT ( Myndigheten för Radio och TV ) så bör det vara möjligt att sända närradio i andra kommuner också. Med möjlighet menar man att det finns en rätt att sända närradioprogram och en rätt att utnyttja frekvensen med dessa sändningar tillsammans med andra som har tillstånd.

Vad menas med närradio?

Närradio är lokalstationer som inte omfattas av Sveriges Radio utan styrs av föreningar som fått tillstånd att sända. Det är således en slags privatradio som många skolor, föreningar och verksamheter använder sig av, däribland universitet. Idag använder dock de flesta universitet en webbradio som anses betydligt enklare. När man sänder närradio behöver man en stor lokal, en mast och en aning mer utrustning än vad som krävs med en webbradio, och den senaste varianten blir mer och mer vanlig och många av de vanliga radiostationerna sänder idag också via webben.